10plus5 saker. Del 4. Library Thing.

Detta inlägg är en övningsuppgift i den webbaserade fortbildningen 10plus5 saker för personalen på biblioteken i Östergötland.

Nyttan och nöjet med Library Thing och liknande verktyg.

Som jag ser det, är den personliga nyttan begränsad. Möjligtvis finns den kanske där om man vill hålla sitt eget bibliotek i ordning och systematisera detta och då också dela det med andra online.Varför man nu skulle vilja göra detta är dock en helt annan fråga. Däremot kan det ju naturligtvis vara intressant för bokcirklar, läsesällskap eller väldigt specialiserade intressegrupper såsom t.ex. Star Trekk- intresserade (Trekkies) att göra sina egna bibliotekskataloger/communities.  För denna typ av användare verkar det helt perfekt att kunna kommentera, tagga, recensera, interagera med andra eller helt enkelt ge sin syn på saken. En stor fördel (För att inte säga Fördelen med stort F  )är som jag ser det möjligheten för alla att kunna tagga (s.k. folksonomy) och då kanske få fler och bättre och mer spännande innehållsdeklarationer är vad som är fallet om man bara köper en färdigtaggad katalogpost.

Hur kan detta användas i biblioteksarbetet?

Man kan göra låntagarna delaktiga på ett helt annat sätt än tidigare, genom att ta vara på deras tankar om klassificering och ämnesord och låta gamla ”dammiga” statiska katalogposter bli dynamiska och vitala. Att det faktiskt går tack vare, eller kanske jag skall säga trots , kommunala IT-avdelningar och befintliga (o)flexibla bibliotekssystem, är denna katalogpost från Malmö stadsbibliotek ett exempel på. Möjligheten att släppa in låntagarna i katalogen finns alltså redan idag!

En annan aspekt av biblioteksanvändning är ju att man kan använda Library Thing i samband med bokprat, boktips eller varför inte under temaveckor i skolan eller på biblioteket? Library thing verkar lämpa sig alldeles utmärkt för denna typ av läsfrämjande biblioteksverksamheter där pedagogik, kultur-och litteraturförmedling, delaktighet och interaktivitet samverkar i en nyttig symbios.

Nu vet jag inte hur lätt det är att integrera Library Thing i bibliotekens hemsidor men det går säkert att lägga in så att den öppnas i ett nytt fönster. Däremot går det alldeles utmärkt att lägga in i t.ex. detta bloggverktyg.  Det finns en ”tom” widget för text och html-kod. I denna widget klistrar man alltså in html-koden från Library Thing, namnger widgeten (T.ex. X- bibliotekets boktips) och så är det klart!
//BloggNisse

10plus5 saker. Del3. Sociala bokmärkestjänster.

Detta inlägg är en övningsuppgift i den webbaserade fortbildningen 10plus5 saker för personalen på biblioteken i Östergötland.

Om delicious som verktyg för att organisera, sprida och spara länkar.

delicious är ett användbart verktyg att använda som ett externt digitalt arkiv/digital ”tipslåda”.  Nyttjar man delicious endast för privat bruk med olika länkar och artiklar, kan man ju ändå så att säga öppna det för ”allmänheten” på ens egna villkor Det går ju nämligen att bestämma om man vill offentliggöra sitt material och materialet kan ju vara av olika typer som länkar till webbplatser och bloggar eller enskilda inlägg och artiklar. Inte helt olikt att lägga något under ”Favoriter” i webbläsaren, med de skillnaderna att här kommer man åt arkivet från vilken Internetuppkopplad dator som helst, verktyget är dynamiskt vilket innebär bättre interaktion med ”likasinnade” taggare samt att det är lätt att dela det man vill dela och följa (taggar och enskilda användare) det man vill följa. Samma sak gäller om man som bibliotek  använder delicious som en ”tipslåda” eller länkskafferi och då är ju naturligtvis ingenting privat.

Nyttan av sociala bokmärkestjänster i biblioteksarbetet och på det privata planet.

Allra bäst tycker jag nog att delicious m.fl. sociala bokmärkestjänster fungerar i samverkan med bloggar. I detta WordPresskal t.ex. finns delicious som en widget. Nästan längst ner i högerkanten av denna blogg, finns en klickbar rubrik som heter ”Mina artikeltips”. Detta är just delicious-widgeten. Jag har valt att kalla den ”Mina artikeltips” men det är en smaksak om man vill byta namn på den och vad man väljer att kalla den. Listan uppdateras automatiskt alltefter som den fylls på. Man kan välja att klicka på enskilda länkar eller på rubriken ”Mina artikeltips”. Väljer man det sistnämnda kommer man till min delicioussida och kan här välja om det är något man vill följa. Väljer man att klicka på någon länk i listan, hamnar man på hemsidan/i artikeln utan att passera delicious. Möjligtvis kan man kanske också integrera den direkt på hemsidan.

Oavsett om man använder delicious på sitt biblioteks blogg eller hemsida,  ser jag stora möjligheter  för biblioteken att betjäna användarna med olika typer av länk- och artikeltips som ger ett mervärde till bloggen och hemsidan. Har biblioteket uppmärksammats i media, kan man ju här också med fördel samla länkar till artiklar i lokalpressen. Många, för att inte säga de allra flesta, nyhetssiter och liknande, har en liten ikon som gör att man direkt kan länka en viss artikel till sin delicioussida. Vi får hålla utkik efter deliciousikonen nästa gång vi besöker någon intressant sida!

Det privata användandet av delicious är som jag ser det, koncentrerat till arkiv och förvaringsplats för digitala dokument och webbplatser, som man eventuellt kan sprida vidare till andra via direktdelning eller via bloggar och hemsidor. Personligen har jag ännu inte börjat interagera med andra på det sätt som verktyget möjliggör, men det finns ju annan kommunikationsteknik som kanske lämpar sig bättre om man vill umgås och komunicera digitalt.

//BloggNisse

10plus5 saker. Del 2. RSS och Podcasting.

Detta inlägg är en övningsuppgift i den webbaserade fortbildningen 10plus5 saker för personalen på biblioteken i Östergötland.

RSS som verktyg i omvärldsbevakning?

RSS möjliggör att samla många olika källor till ett eller samma ställe, antingen då webbläsarens RSS-läsare eller separata RSS-läsare såsom Bloglines eller Google Reader. (Själv använder jag Google Reader. ) Det går ju också alldeles utmärkt att dela med sig av sina flöden via de olika delningsfunktionerna och automatiskt publicera RSS-flöden på webbplatser eller bloggar. På så sätt är RSS ett alldeles ypperligt verktyg för omvärldsbevakning. Genom Podcasting kan man desutom få uppdaterade data i samma RSS-flöde, om jag fattat begreppet rätt.

Men, man får inte heller glömma bort den gamla maximen ”Som man ropar får man svar”.  Det är människor som väljer flöden, prenumererar på dem och tolkar dem. Just därför är det viktigt att ha någon form av systematik i sin organisations omvärldsbevakning som t.ex. en handlingsplan med klart definierade mål och att försöka att verkligen förhålla sig neutral och inte bara skaffa information om det man vill höra. Summa summarum: RSS som verktyg i systematisk omvärldsbevakning för biblioteken ja. RSS som verktyg i den egna, mer subjektiva och selektiva, omvärldsbevakningen för t.ex. hobbies och intressen ja.

Nyttan av RSS i arbetet.

Jag tror absolut att jag kan ha nytta av RSS i mitt dagliga arbete. RSS effektiviserar inflödet av information. Tack vare att ett flöde i de allra flesta fall består av en klickbar rubrik och en ingress, är det lätt att grovsortera denna information och märka de som är intressanta. Vill man sedan dela något visst flöde med någon/några kollegor kan man även göra det ganska smidigt eller skicka själva artikeln etc. om man föredrar det.

Man kan också väldigt smidigt sortera sina flöden i mappar. F.n. prenumererar jag på 104 flöden fördelat på 6 mappar varav ”Biblioteksrelaterat” och ”Sport” är två av dessa. Det säger sig självt vilken jag väljer att fokusera på under arbetstid. (Inte ”Sport” alltså. )

Fortsatt användande av RSS och Bloglines/Google Reader m.fl?

Ja. Jag har fastnat för detta verktyg. Möjligtvis kan jag tänka mig att ha två separata konton (ett i tjänsten och ett för privat bruk) om jag märker att det blir väldigt många jobbrelaterade mappar.

//BloggNisse

10plus5 saker. Del 1. Bloggar.

Detta inlägg är en övningsuppgift i den webbaserade fortbildningen 10plus5 saker för personalen på biblioteken i Östergötland.

För- och nackdelar med bloggformatet

Fördelar med bloggen som ett verktyg, eller snarare som en naturlig integrerad del i bibliotekets virtuella rum, är som jag ser det att man:

• når fler och andra användargrupper såsom ”icke-användare” genom att förhoppningsvis attrahera dessa och andra biblioteksovana grupper (Givet då bra markndsföring och uppmärksamhet i media)
• bidrar till att ta ett steg på vägen med att fullfölja folkbibliotekens omöjliga uppdrag att vara till för ”alla”
• kan interagera med sina låntagare på ett bra, informellt och spännande sätt om man t.ex. tillåter kommentarer
• om man gör det snyggt kanske bloggformatet kan vara ett alternativ till bibliotekets traditionella hemsidor

Ett tips är att läsa Elin och Siskas dynamiska handlingsplan för varför man skall blogga och hur man som bibliotek kan använda bloggverktyget. För er som inte känner till Elin och Siska kan sägas att de jobbar på Högsbo och Hisingens bibliotek i Göteborgstrakten, är väldigt duktiga på sociala medier och har veckotips via Facebook. Mer om det sistnämnda i en annan övning. Länken lyder som följer: http://elinochsiska.blogspot.com/2009/10/varfor-bloggar-vi.html

Några nackdelar som jag ser det är:

• den digitala klyftan d.v.s. alla kan inte tillgodogöra sig bibliotekens blogg
• att det kanske kan vara svårt att få alla kollegor på biblioteket att engagera sig så att det till slut återstår några få eldsjälar som inte hinner sköta den riktigt
• att det kan sluta med att bloggen  bara blir en informationspunkt och inte ett ställe för kommunikation och fruktbara utbyten
• att kommunens IT-avdelning säger nej eller kommer med invändningar

Bloggen som arbetsverktyg i biblioteksverksamheterna

De exempel på biblioteksbloggar jag stött på, har uteslutande visat sig vara externa bloggar. Just detta att använda dem till externt bruk tror jag är det bästa.  Oftast finns det ju andra kanaler att tillgå för intern kommunikation och om organisationen är liten, kan det kanske kännas fånigt att ha en blogg för internt bruk när man bara kan gå längre ner i korridoren och informera kollegan. Om jag grovt skall kategorisera biblioteksbloggar jag träffat på, kan sägas att de faller under följande kategorier: mediatipsbloggar, ungdomsbloggar, barnmediabloggar, skolbiblioteksbloggar och nyhetsbloggar (på läns- och regionbiblioteksnivå). Så visst kan vi använda bloggar här och nu i vår dagliga biblioteksverksamhet!

Personlig och professsionell användning?

Absolut!

//BloggNisse

Arbetslös- the end

Det finns en aspekt, eller snarare funktion, av en blogg som innebär att ”skriva av sig” känslor av olika slag. Ofta väldigt mörka sådana. Detta inlägg är däremot ett delande av den underbara bubblande glädje jag känner, nu när det blev tredje gången gillt och även lite av den positiva förvirring som uppstår tack vare detta.

Efter 5 månaders arbetslöshet och tre intervjuer, har jag nämligen fått ett jobb. Lovad vare Gud! Till de båda andra intervjuerna var jag 1 av 7 utvalda som kallats till intervju och jag skämtade ofta om att jag därför kanske borde söka mig till Sju-häradsbygden, Sju-nnevad eller sju-khusbibliotek. Nu blev det inte så utan tredje gången gillt blev istället Mjölby.

Mjölby
Jag har fått en heltidstjänst som bibliotekarie. 50% av tiden kommer jag att vara en ”vanlig” folkbibliotekarie med mycket diskarbete och spännande låntagarmöten men jag kommer även att få nöjet att jobba med sociala medier och vara med och utveckla Mjölbys bibliotek på den fronten. 50% av tiden kommer jag att jobba som fängelsebibliotekarie på Skänningeanstalten. Två dagar i veckan kommer jag att tillbringa rent fysiskt där, inlåst bakom galler. Enligt utsago skall dock maten i personalmatsalen där vara något alldeles extra. Att vara fängelsebibliotekarie är helt nytt för mig, men det skall bli en utmaning. Vad jag förstår så finns det utrymme för att fördjupa det läsfrämjandet arbetet, vilket jag tycker låter spännande.

I tisdags, 1/12, var jag på anställningsintervju i Mjölby och jag träffade både representanter för arbetsledningen och för personalen. Mjölby går mot strömmen i så måtto att man faktiskt satsar på kulturen och anställer nya biblioteksmedarbetare, vilket jag är mycket tacksam för. Jag försökte vara mig själv och svara så ärligt som möjligt under intervjuerna.

Dagen efter ringde chefen Anneli upp mig och berättade att jag skall göra ett kompletterande test, ett s.k. Thomastest och senare under dagen fick jag en länk. På torsdagen ringde den certifierade testledaren och gav mig feedback på detta. Dessutom ringde Anneli och frågade om det var OK att kriminalvårdsanstalten kollade upp mig så att jag inte förekommer polisregistren. Hon skulle höra av sig senare med lite andra undringar. Det verkade redan här väldigt ljust för hon ville också att jag skulle börja fundera på löneanspråk. Jag ringde DIK centralt.

När Anneli senare återkom efter en mycket spänd väntan (Jag finns INTE med i polisregistren men jag emotsåg ett formellt besked) frågade hon om jag ville ha jobbet, varpå jag svarade ja. Sedan kom vi fram till att DIK låg lite högre än det faktiska verkligheten i Mjölby, men vi lyckades ändå enas om en summa. Egentligen är inte lönen det viktigaste utan bra arbetskamrater, högt till tak och humor samt stimulerande arbetsuppgifter är det som lockar mig. Vad som glädjer mig är dels att intervjuerna, Thomastestet, mina båda referenser och min ansökan uppvisade en samstämmighet och dels att alla jag träffade på intervjun, arbetsgivare som personal, var eniga om att välja mig. . Vid ett flertal tillfällen fick jag också höra att de gillade min ansökan, vilket värmde gott.

Att tacka ja till och börja ett nytt jobb är något som man kanske bara gör högst ett fåtal gånger i livet. Likaså att flytta och slå ner sina rötter annorstädes. Det är stora steg men jag har tagit dem med glädje. Jag kommer att bli ensam kille bland 15 damer och påfallande många av de jag träffat, råkar dela mitt intresse för whiskey och Guinness. Dessutom är min chef in spe i min egen ålder, vilket jag är ovan vid, och har en underbar humor likande min. Därför är det nästan som att ha kommit till bibliotekshimlen. Jag känner mig verkligen välkommen, inte bara av dessa orsaker, och känslan blir inte mindre av det trevliga och lite oväntade välkomstmeddelande på Facebook från personalen på Skänninge-filialen.

Innan flytten
Nu återstår en intensiv förberedelseperiod. Att fixa en bostad är det viktigaste. Idag har jag skaffat ett online-konto på Bostadsbolaget i Mjölby så att jag kan köa. Det var ett objekt som såg bra ut och som jag anmälde mitt intresse för, men jag tänkte kolla upp bra och dåliga områden med en blivande kollega innan jag bestämmer mig för något. Vilka flyttbidrag etc man kan få från Arbetsförmedlingen är också avgörande. Utifrån detta måste jag ta ett banklån eller kanske ännu hellre öka krediten på mitt MasterCard. Å andra sidan får jag ju lite a-kassa t.o.m. 2010-01-07 och det kan jag ha till mat etc. Helt klart behöver jag någon form av startkapital. Grundläggande möbler som säng och matbord/stolar tänkte jag köpa nytt. En sak jag måste kolla upp är om man t.ex. handlar på IKEA i Kalmar, kan få hemkörning av ordern via ett IKEA-varuhus i Östergötland. Kanske handla via Nätet? Jag måste också ta upp bilkörningen igen för att få bort ringrostigheten. Bor man som jag med tillgång till utmärkta kommunikationer, är det smidigare att åka kommunalt. När jag åker ut till anstalten är det dock tjänstebil som gäller. Dylika saker kretsar just nu i mitt huvud.

Den 17/12 skall jag till Mjölby igen för att träffa en så stor del av personalgruppen som möjligt på ett personalmöte och även försöka tima det så att jag tittar rent fysiskt på potentiella lägenheter medan jag är ändå är på plats. I jul blir det en traditionsenlig kryssning med den närmaste familjen till Tallinn där vi också kommer att bo på hotell ett par dagar. Perfekt avkoppling med god mat, trevligt sällskap och många? whiskey-inköp innan det är dags att göra skäl för lönen i Mjölby den 7/1.

//BloggNisse

Nätverkssamhället och folkbiblioteket- två omaka begrepp?

Jag vet inte om Du läst det utmärkta debattinlägget på bibliotek25 om att biblioteken bör satsa på unga eller inte? Det kan rekommenderas och de lösningar som presenteras i inlägget är mycket tänkvärda och genomförbara. Att arbeta med unga kan ju annars tyckas vara ett Sisyfos-arbete, precis som bibliotekens allmänna premisser att vara till för ”alla”, givet den mycket heterogena målgruppen, men Pia M-K gör det hela hanterbart.

Det är dock vad som INTE sägs som föranleder mig att skriva detta inlägg, och detta ämne har jag tänkt skriva om sedan många månader tillbaka. Nu fick jag liksom inspirationsgnistan. Det är väl ganska symptomatiskt för biblioteksvärlden idag att man vurmar den traditionella föreställningen om bibliotek med rötterna i antiken (det fysiska rummet) och den mer moderna uppfattningen från 1990-talet: Internet och hemsidor. Däremot är det pinsamt tyst om att som bibliotek verka i 2000-talets och den socialt nätverkande generationens miljöer, nämligen sociala media och sociala nätverk. Eller annorlunda uttryckt, att biblioteken idag inte anpassar sig till de interaktionsbeteenden som gäller i samhället i övrigt.

Som jag ser det, har nätverkssamhällets framväxt, skapat ett lika stort trauma för biblioteken som Järnridåns fall och Sovjetunionens kollaps för de tidigare kommunistiska staterna. Jag menar då det mentala och digitala vakuum som råder efter informations-och kulturmonopolets fall, den annorlunda världsbild som möter biblioteken och de demokratiska användarbeteenden och pluralismen såsom nätverkande och delning av information, vilka är en följd av socialt nätverkande och som biblioteken idag är tämligen ovana vid. Biblioteken av idag är en aktör av många och är konkurrensutsatta. Vad man konkurrerar om är medborgarnas tid och intresse så om det finns aktörer som kan fylla potentiella låntagares behov bättre än folkbiblioteket så kommer folk att söka sig dit istället. Många stater har dock som bekant valt att agera utifrån sin nyvunna frihet som t.ex. Polen, f.d. kommunistland och numera en naturlig del i såväl EU som NATO. Några står emot som Vitryssland, Europas sista diktatur. För all del Kina också, som faktiskt ser sociala medier som ett hot mot den kommunistiska enpartidiktaturen vilket är bra, då dessa medier ju faktiskt främjar demokratin. Mindre bra är ju naturligvis att man förbjudit användandet av vissa tjänster. I Storbritannien ser man å andra sidan sociala medier som något som kommer att förändra public service och ser dess potential. Frågan är om man som bibliotek är ett Polen eller ett Vitryssland? Är sociala medier ett hot eller en möjlighet? Våra politiker kommer att använda sig av sociala medier för att nå ut till medborgarna i valet 2010, varför kan inte biblioteken göra detta i sin dagliga verksamhet med samma syfte?

Det skall också sägas att när det gäller sociala medier är de i de flesta fall gratis. Våga släppa in låntagarna att tagga i katalogen och att skriva egna recensioner! Börja blogga, Twittra och använd mobila lösningar för t.ex. boktips. Nätverka på t.ex. Facebook och andra ställen där människor finns!

//BloggNisse

Behövs de fysiska folkbiblioteken i dagens samhälle?

Dagens samhälle kan etiketteras olika, men två distinkta karaktärsdrag är dess nätverksstruktur och IKT som bakomliggande nödvändiga förutsättningar. Men platsar verkligen folkbiblioteken i dagens samhälle annat än som reliker över en förgången tid? Som bok- och folklivsmuséer för en period då biblioteken hade informationsmonopol och då medborgarna ännu inte hade tillgång till Internet hemma eller i mobilen? Detta inlägg kan uppfattas som provocerande, det skall medges. Det som stimulerade mig till att skriva detta, var dock vissa artiklar om IKT och samhällsnytta, varav några går att läsa nedan. Inlägget är också ett fördjupande komplement till mitt tidigare inlägg.

En modell för utveckling är det hegelianska schemat med tes-antites-syntes som jag gärna förfäktar. Om man sätter in folkbiblioteket i detta så har det förgångna mött verkligheten och utvecklats till intressanta synteser på några viktiga områden som själva folkbibliotekens bildande, bibliotekens digitalisering och datorisering samt bibliotekslagen. Detta är tyvärr allt som jag kan komma på upp till dags dato. Pinsamt nog har det sociala nätverkandet och sociala medier inte mött tesen om biblioteket och bildat en fruktbar syntes eller snarare den digitala verkligheten med ett radikalt annorlunda förhållningssätt till information och med sina förändrade användar- och kommunikationsbeteenden har ännu inte vunnit insteg i 2000-talets bibliotekssyntes.

Vilka är de gängse etiketterna på vad ett bibliotek är? Ett bibliotek idag är någonting fysiskt och uteslutande fysiskt där information, kultur, lärcentra, mötesplats, demokrati och folkbildning kan sägas beskriva , mer eller mindre uttömmande, detta fysiska. Det digitala är bara ett bihang för det är det fysiska biblioteket som är det ”riktiga” biblioteket. Biblioteken har också en digital front d.v.s. sin hemsida som inte är så lätt att hitta till alla gånger, vilket i sin tur innebär att man tappar en stor del av sina besökare. De riktigt föredömliga biblioteken har också t.ex. Facebook-konton eller Twitter-flöden man kan följa. Men låt oss återgå till det stora flertalet. Med utgångspunkt i nätverkandet och IKT, skall jag som skattebetalare behöva betala för de fysiska folkbiblioteken? Absolut inte. De har spelat ut sin roll i 2000-talets Sverige och är, menar jag, fullkomligt överflödiga som en aktiv del i dagens samhälle. De kostar bara pengar som skulle kunnat användas till äldre, handikappade och våra barn och unga.

Har biblioteken informations- eller kulturmonopol. Svar nej. Lärcentra då? Nja, som Du ser så behövs det inga bibliotek, bara en utbildningsanordnare, en lämplig mobiltelefon och en mobiloperatör. Demokrati då? Hur då? Sociala medier kan ju fylla detta genom att skapa en gemensam grund. och ge ökad kulturell kompetens och tolerans på ett globalt plan. Men folkbildningen då? Tja, exakt vilken roll har de fysiska biblioteken i folkbildningen? Just det. Jag säger bara wikipedia och folksonomier. Men de gamla och de handikappade? Behöver inte de ha det fysiska biblioteket? Nej, med hjälp av servicehemmet eller syncentralen kan de ju via TPB, få hjälp att fylla sina minneskort till Daisyspelarna.

Låt oss våga tänka tanken fullt ut: fysiska folkbibliotek behövs inte. Eller?

//BloggNisse

Skrämmande historielöshet

Jag läste i går DN en skrämmande och tragisk artikel om brittiska barn- och ungdomars historielöshet vad gäller de båda världskrigen. 2000 personer tillfrågades av den skotska krigsveteranorganisationen Erskine i en enkät och man vet inte om man skall skratta eller gråta när man tar del av resultatet. OBS! Detta är inget skämt.

Som jag ser det är det just denna typ av okunskap som producerade människor som Hitler och Stalin och möjliggjorde dylika terrorvälden. Det är ingenting man förväntas stöta på i ett civiliserat samhälle som Storbritannien, men väl i länder som Kuba och Nordkorea. Vidare anser jag att det som formar en människa och hennes kultur, bygger till stor del av de misstag som generationer gjort före henne. Dessutom är det extra viktigt att bygga på sin historia d.v.s. kunna vara fast förankrad i sitt hemlands mylla i dagens globaliserade och kulturellt fragmentiserade IKT-samhälle när stormarna av informationsöverflöd och stormarna av allsköns stolliga och kontrafaktiska idéer blåser upp på en daglig basis. Dessa tankar om IKT och kultur är teser som f.ö. IKT-samhällets främste kännare och forskare par excellence Manuel Castells driver i t.ex. sitt monumentala verk i 3 band om informationsåldern.

//BloggNisse

Nytt på Google-fronten

De senaste dagarna är Google åter i centrum för nyhetsflödet, vilket undertecknad vill sammanfatta med ”Storebror ser dig” eller snarare ”Farbror Google ser dig”. Än en gång, jag har inget emot Google som sådant och är en flitig användare av flera av dess tjänster. Det är just tendensen till informationsmonopol och kontroll över de flesta aspekter av ens liv jag vänder mig mot.

På plussidan i den senaste tidens nyhetsflöde ligger ju att ”Google tvingar fram en offensiv digital politik” och att man skall börja med en egen kundservice. I det första fallet finns det väldigt mycket skrivet och jag antar att Du hunnit sätta Dig in i frågan? I vilket fall som helst är denna artikel rykande färsk och skriven av KB:s forskningschef Pelle Snickars. Problemet med det senare är, som man kan läsa i artikeln, hur man skall gå tillväga och vilken servicenivå man skall lägga sig på, med tanke på att de flesta tjänsterna ju är gratis. Men man kan väl dra en parallell till folkbiblioteken här i så motto att folkbiblioteken är också i teorin öppna för ”alla” och vars tjänster till övervägande del är gratis? Finns det här månne något att lära av varandra? Vidare Googles är vurm för mobiltelefonens ”fyra sinnen” och de nya mobiltjänster man vill utveckla något som ju ändå måste ses som positivt?
Googles mobilchef berättar mer här.

På minussidan, och detta är i mina ögon ett riktigt stort minus, finns det faktum att Google övervakar Ditt Internetbeteende, såväl dolt som synligt. Detta kommer man åt om man väljer Googles nya kontrollpaneltjänst Dashboard.. Men oavsett om man väljer denna tjänst eller inte, kvarstår ju det otäcka scenariot med att ”Mr Google ser dig”, för denna information måste ju ligga någonstans latent i bakgrunden? Vad gör de med den visavi oss som inte väljer Google Dashboard? Quis custodiet ipson custodes? (Vem vaktar väktarna?) (Juvenalis ”Satirer”).

//BloggNisse

En rapport från ”Omvärlden förändras- Vad gör vi?” är nu ute

Ni som inte hade möjlighet att deltaga i seminariet i Stockholm den 7/10, anordnat av Svensk Biblioteksförenings nätverk för omvärldsbibliotek och betitlad ”Omvärlden förändras- Vad gör vi?”, kan nu läsa en rapport på Omvärldsbevak.ning Ni får här också tillgång till föreläsarnas material.

Till Dig som redan är medlem och fick massutskicket om att rapporten var utlagd, vill jag passa på att be om ursäkt för den ostrukturerade layouten i detta utskick. Tydligen kommer det med en textmassa om själva den aktuella NING:en automatiskt och som är osynlig då man formulerar själva utskicket. Men det viktigaste är ju trots allt att ni kan få mer kött på benen och att ni får tillgång till föreläsarnas presentationer.

//BloggNisse