Arbetslös- the end

Det finns en aspekt, eller snarare funktion, av en blogg som innebär att ”skriva av sig” känslor av olika slag. Ofta väldigt mörka sådana. Detta inlägg är däremot ett delande av den underbara bubblande glädje jag känner, nu när det blev tredje gången gillt och även lite av den positiva förvirring som uppstår tack vare detta.

Efter 5 månaders arbetslöshet och tre intervjuer, har jag nämligen fått ett jobb. Lovad vare Gud! Till de båda andra intervjuerna var jag 1 av 7 utvalda som kallats till intervju och jag skämtade ofta om att jag därför kanske borde söka mig till Sju-häradsbygden, Sju-nnevad eller sju-khusbibliotek. Nu blev det inte så utan tredje gången gillt blev istället Mjölby.

Mjölby
Jag har fått en heltidstjänst som bibliotekarie. 50% av tiden kommer jag att vara en ”vanlig” folkbibliotekarie med mycket diskarbete och spännande låntagarmöten men jag kommer även att få nöjet att jobba med sociala medier och vara med och utveckla Mjölbys bibliotek på den fronten. 50% av tiden kommer jag att jobba som fängelsebibliotekarie på Skänningeanstalten. Två dagar i veckan kommer jag att tillbringa rent fysiskt där, inlåst bakom galler. Enligt utsago skall dock maten i personalmatsalen där vara något alldeles extra. Att vara fängelsebibliotekarie är helt nytt för mig, men det skall bli en utmaning. Vad jag förstår så finns det utrymme för att fördjupa det läsfrämjandet arbetet, vilket jag tycker låter spännande.

I tisdags, 1/12, var jag på anställningsintervju i Mjölby och jag träffade både representanter för arbetsledningen och för personalen. Mjölby går mot strömmen i så måtto att man faktiskt satsar på kulturen och anställer nya biblioteksmedarbetare, vilket jag är mycket tacksam för. Jag försökte vara mig själv och svara så ärligt som möjligt under intervjuerna.

Dagen efter ringde chefen Anneli upp mig och berättade att jag skall göra ett kompletterande test, ett s.k. Thomastest och senare under dagen fick jag en länk. På torsdagen ringde den certifierade testledaren och gav mig feedback på detta. Dessutom ringde Anneli och frågade om det var OK att kriminalvårdsanstalten kollade upp mig så att jag inte förekommer polisregistren. Hon skulle höra av sig senare med lite andra undringar. Det verkade redan här väldigt ljust för hon ville också att jag skulle börja fundera på löneanspråk. Jag ringde DIK centralt.

När Anneli senare återkom efter en mycket spänd väntan (Jag finns INTE med i polisregistren men jag emotsåg ett formellt besked) frågade hon om jag ville ha jobbet, varpå jag svarade ja. Sedan kom vi fram till att DIK låg lite högre än det faktiska verkligheten i Mjölby, men vi lyckades ändå enas om en summa. Egentligen är inte lönen det viktigaste utan bra arbetskamrater, högt till tak och humor samt stimulerande arbetsuppgifter är det som lockar mig. Vad som glädjer mig är dels att intervjuerna, Thomastestet, mina båda referenser och min ansökan uppvisade en samstämmighet och dels att alla jag träffade på intervjun, arbetsgivare som personal, var eniga om att välja mig. . Vid ett flertal tillfällen fick jag också höra att de gillade min ansökan, vilket värmde gott.

Att tacka ja till och börja ett nytt jobb är något som man kanske bara gör högst ett fåtal gånger i livet. Likaså att flytta och slå ner sina rötter annorstädes. Det är stora steg men jag har tagit dem med glädje. Jag kommer att bli ensam kille bland 15 damer och påfallande många av de jag träffat, råkar dela mitt intresse för whiskey och Guinness. Dessutom är min chef in spe i min egen ålder, vilket jag är ovan vid, och har en underbar humor likande min. Därför är det nästan som att ha kommit till bibliotekshimlen. Jag känner mig verkligen välkommen, inte bara av dessa orsaker, och känslan blir inte mindre av det trevliga och lite oväntade välkomstmeddelande på Facebook från personalen på Skänninge-filialen.

Innan flytten
Nu återstår en intensiv förberedelseperiod. Att fixa en bostad är det viktigaste. Idag har jag skaffat ett online-konto på Bostadsbolaget i Mjölby så att jag kan köa. Det var ett objekt som såg bra ut och som jag anmälde mitt intresse för, men jag tänkte kolla upp bra och dåliga områden med en blivande kollega innan jag bestämmer mig för något. Vilka flyttbidrag etc man kan få från Arbetsförmedlingen är också avgörande. Utifrån detta måste jag ta ett banklån eller kanske ännu hellre öka krediten på mitt MasterCard. Å andra sidan får jag ju lite a-kassa t.o.m. 2010-01-07 och det kan jag ha till mat etc. Helt klart behöver jag någon form av startkapital. Grundläggande möbler som säng och matbord/stolar tänkte jag köpa nytt. En sak jag måste kolla upp är om man t.ex. handlar på IKEA i Kalmar, kan få hemkörning av ordern via ett IKEA-varuhus i Östergötland. Kanske handla via Nätet? Jag måste också ta upp bilkörningen igen för att få bort ringrostigheten. Bor man som jag med tillgång till utmärkta kommunikationer, är det smidigare att åka kommunalt. När jag åker ut till anstalten är det dock tjänstebil som gäller. Dylika saker kretsar just nu i mitt huvud.

Den 17/12 skall jag till Mjölby igen för att träffa en så stor del av personalgruppen som möjligt på ett personalmöte och även försöka tima det så att jag tittar rent fysiskt på potentiella lägenheter medan jag är ändå är på plats. I jul blir det en traditionsenlig kryssning med den närmaste familjen till Tallinn där vi också kommer att bo på hotell ett par dagar. Perfekt avkoppling med god mat, trevligt sällskap och många? whiskey-inköp innan det är dags att göra skäl för lönen i Mjölby den 7/1.

//BloggNisse

Nätverkssamhället och folkbiblioteket- två omaka begrepp?

Jag vet inte om Du läst det utmärkta debattinlägget på bibliotek25 om att biblioteken bör satsa på unga eller inte? Det kan rekommenderas och de lösningar som presenteras i inlägget är mycket tänkvärda och genomförbara. Att arbeta med unga kan ju annars tyckas vara ett Sisyfos-arbete, precis som bibliotekens allmänna premisser att vara till för ”alla”, givet den mycket heterogena målgruppen, men Pia M-K gör det hela hanterbart.

Det är dock vad som INTE sägs som föranleder mig att skriva detta inlägg, och detta ämne har jag tänkt skriva om sedan många månader tillbaka. Nu fick jag liksom inspirationsgnistan. Det är väl ganska symptomatiskt för biblioteksvärlden idag att man vurmar den traditionella föreställningen om bibliotek med rötterna i antiken (det fysiska rummet) och den mer moderna uppfattningen från 1990-talet: Internet och hemsidor. Däremot är det pinsamt tyst om att som bibliotek verka i 2000-talets och den socialt nätverkande generationens miljöer, nämligen sociala media och sociala nätverk. Eller annorlunda uttryckt, att biblioteken idag inte anpassar sig till de interaktionsbeteenden som gäller i samhället i övrigt.

Som jag ser det, har nätverkssamhällets framväxt, skapat ett lika stort trauma för biblioteken som Järnridåns fall och Sovjetunionens kollaps för de tidigare kommunistiska staterna. Jag menar då det mentala och digitala vakuum som råder efter informations-och kulturmonopolets fall, den annorlunda världsbild som möter biblioteken och de demokratiska användarbeteenden och pluralismen såsom nätverkande och delning av information, vilka är en följd av socialt nätverkande och som biblioteken idag är tämligen ovana vid. Biblioteken av idag är en aktör av många och är konkurrensutsatta. Vad man konkurrerar om är medborgarnas tid och intresse så om det finns aktörer som kan fylla potentiella låntagares behov bättre än folkbiblioteket så kommer folk att söka sig dit istället. Många stater har dock som bekant valt att agera utifrån sin nyvunna frihet som t.ex. Polen, f.d. kommunistland och numera en naturlig del i såväl EU som NATO. Några står emot som Vitryssland, Europas sista diktatur. För all del Kina också, som faktiskt ser sociala medier som ett hot mot den kommunistiska enpartidiktaturen vilket är bra, då dessa medier ju faktiskt främjar demokratin. Mindre bra är ju naturligvis att man förbjudit användandet av vissa tjänster. I Storbritannien ser man å andra sidan sociala medier som något som kommer att förändra public service och ser dess potential. Frågan är om man som bibliotek är ett Polen eller ett Vitryssland? Är sociala medier ett hot eller en möjlighet? Våra politiker kommer att använda sig av sociala medier för att nå ut till medborgarna i valet 2010, varför kan inte biblioteken göra detta i sin dagliga verksamhet med samma syfte?

Det skall också sägas att när det gäller sociala medier är de i de flesta fall gratis. Våga släppa in låntagarna att tagga i katalogen och att skriva egna recensioner! Börja blogga, Twittra och använd mobila lösningar för t.ex. boktips. Nätverka på t.ex. Facebook och andra ställen där människor finns!

//BloggNisse

Behövs de fysiska folkbiblioteken i dagens samhälle?

Dagens samhälle kan etiketteras olika, men två distinkta karaktärsdrag är dess nätverksstruktur och IKT som bakomliggande nödvändiga förutsättningar. Men platsar verkligen folkbiblioteken i dagens samhälle annat än som reliker över en förgången tid? Som bok- och folklivsmuséer för en period då biblioteken hade informationsmonopol och då medborgarna ännu inte hade tillgång till Internet hemma eller i mobilen? Detta inlägg kan uppfattas som provocerande, det skall medges. Det som stimulerade mig till att skriva detta, var dock vissa artiklar om IKT och samhällsnytta, varav några går att läsa nedan. Inlägget är också ett fördjupande komplement till mitt tidigare inlägg.

En modell för utveckling är det hegelianska schemat med tes-antites-syntes som jag gärna förfäktar. Om man sätter in folkbiblioteket i detta så har det förgångna mött verkligheten och utvecklats till intressanta synteser på några viktiga områden som själva folkbibliotekens bildande, bibliotekens digitalisering och datorisering samt bibliotekslagen. Detta är tyvärr allt som jag kan komma på upp till dags dato. Pinsamt nog har det sociala nätverkandet och sociala medier inte mött tesen om biblioteket och bildat en fruktbar syntes eller snarare den digitala verkligheten med ett radikalt annorlunda förhållningssätt till information och med sina förändrade användar- och kommunikationsbeteenden har ännu inte vunnit insteg i 2000-talets bibliotekssyntes.

Vilka är de gängse etiketterna på vad ett bibliotek är? Ett bibliotek idag är någonting fysiskt och uteslutande fysiskt där information, kultur, lärcentra, mötesplats, demokrati och folkbildning kan sägas beskriva , mer eller mindre uttömmande, detta fysiska. Det digitala är bara ett bihang för det är det fysiska biblioteket som är det ”riktiga” biblioteket. Biblioteken har också en digital front d.v.s. sin hemsida som inte är så lätt att hitta till alla gånger, vilket i sin tur innebär att man tappar en stor del av sina besökare. De riktigt föredömliga biblioteken har också t.ex. Facebook-konton eller Twitter-flöden man kan följa. Men låt oss återgå till det stora flertalet. Med utgångspunkt i nätverkandet och IKT, skall jag som skattebetalare behöva betala för de fysiska folkbiblioteken? Absolut inte. De har spelat ut sin roll i 2000-talets Sverige och är, menar jag, fullkomligt överflödiga som en aktiv del i dagens samhälle. De kostar bara pengar som skulle kunnat användas till äldre, handikappade och våra barn och unga.

Har biblioteken informations- eller kulturmonopol. Svar nej. Lärcentra då? Nja, som Du ser så behövs det inga bibliotek, bara en utbildningsanordnare, en lämplig mobiltelefon och en mobiloperatör. Demokrati då? Hur då? Sociala medier kan ju fylla detta genom att skapa en gemensam grund. och ge ökad kulturell kompetens och tolerans på ett globalt plan. Men folkbildningen då? Tja, exakt vilken roll har de fysiska biblioteken i folkbildningen? Just det. Jag säger bara wikipedia och folksonomier. Men de gamla och de handikappade? Behöver inte de ha det fysiska biblioteket? Nej, med hjälp av servicehemmet eller syncentralen kan de ju via TPB, få hjälp att fylla sina minneskort till Daisyspelarna.

Låt oss våga tänka tanken fullt ut: fysiska folkbibliotek behövs inte. Eller?

//BloggNisse

Skrämmande historielöshet

Jag läste i går DN en skrämmande och tragisk artikel om brittiska barn- och ungdomars historielöshet vad gäller de båda världskrigen. 2000 personer tillfrågades av den skotska krigsveteranorganisationen Erskine i en enkät och man vet inte om man skall skratta eller gråta när man tar del av resultatet. OBS! Detta är inget skämt.

Som jag ser det är det just denna typ av okunskap som producerade människor som Hitler och Stalin och möjliggjorde dylika terrorvälden. Det är ingenting man förväntas stöta på i ett civiliserat samhälle som Storbritannien, men väl i länder som Kuba och Nordkorea. Vidare anser jag att det som formar en människa och hennes kultur, bygger till stor del av de misstag som generationer gjort före henne. Dessutom är det extra viktigt att bygga på sin historia d.v.s. kunna vara fast förankrad i sitt hemlands mylla i dagens globaliserade och kulturellt fragmentiserade IKT-samhälle när stormarna av informationsöverflöd och stormarna av allsköns stolliga och kontrafaktiska idéer blåser upp på en daglig basis. Dessa tankar om IKT och kultur är teser som f.ö. IKT-samhällets främste kännare och forskare par excellence Manuel Castells driver i t.ex. sitt monumentala verk i 3 band om informationsåldern.

//BloggNisse

Nytt på Google-fronten

De senaste dagarna är Google åter i centrum för nyhetsflödet, vilket undertecknad vill sammanfatta med ”Storebror ser dig” eller snarare ”Farbror Google ser dig”. Än en gång, jag har inget emot Google som sådant och är en flitig användare av flera av dess tjänster. Det är just tendensen till informationsmonopol och kontroll över de flesta aspekter av ens liv jag vänder mig mot.

På plussidan i den senaste tidens nyhetsflöde ligger ju att ”Google tvingar fram en offensiv digital politik” och att man skall börja med en egen kundservice. I det första fallet finns det väldigt mycket skrivet och jag antar att Du hunnit sätta Dig in i frågan? I vilket fall som helst är denna artikel rykande färsk och skriven av KB:s forskningschef Pelle Snickars. Problemet med det senare är, som man kan läsa i artikeln, hur man skall gå tillväga och vilken servicenivå man skall lägga sig på, med tanke på att de flesta tjänsterna ju är gratis. Men man kan väl dra en parallell till folkbiblioteken här i så motto att folkbiblioteken är också i teorin öppna för ”alla” och vars tjänster till övervägande del är gratis? Finns det här månne något att lära av varandra? Vidare Googles är vurm för mobiltelefonens ”fyra sinnen” och de nya mobiltjänster man vill utveckla något som ju ändå måste ses som positivt?
Googles mobilchef berättar mer här.

På minussidan, och detta är i mina ögon ett riktigt stort minus, finns det faktum att Google övervakar Ditt Internetbeteende, såväl dolt som synligt. Detta kommer man åt om man väljer Googles nya kontrollpaneltjänst Dashboard.. Men oavsett om man väljer denna tjänst eller inte, kvarstår ju det otäcka scenariot med att ”Mr Google ser dig”, för denna information måste ju ligga någonstans latent i bakgrunden? Vad gör de med den visavi oss som inte väljer Google Dashboard? Quis custodiet ipson custodes? (Vem vaktar väktarna?) (Juvenalis ”Satirer”).

//BloggNisse

En rapport från ”Omvärlden förändras- Vad gör vi?” är nu ute

Ni som inte hade möjlighet att deltaga i seminariet i Stockholm den 7/10, anordnat av Svensk Biblioteksförenings nätverk för omvärldsbibliotek och betitlad ”Omvärlden förändras- Vad gör vi?”, kan nu läsa en rapport på Omvärldsbevak.ning Ni får här också tillgång till föreläsarnas material.

Till Dig som redan är medlem och fick massutskicket om att rapporten var utlagd, vill jag passa på att be om ursäkt för den ostrukturerade layouten i detta utskick. Tydligen kommer det med en textmassa om själva den aktuella NING:en automatiskt och som är osynlig då man formulerar själva utskicket. Men det viktigaste är ju trots allt att ni kan få mer kött på benen och att ni får tillgång till föreläsarnas presentationer.

//BloggNisse

TV-spelande pensionärer sätter världsrekord

Häromdagen skrev ca 600 Texaspensionärer in sig i Guinness Rekordbok genom att vara med i världens största Wii Bowlingtunering för just pensionärer. Tyvärr skedde inte detta i en biblioteksmiljö, men det kunde mycket väl gjort det.

Många bibliotek erbjuder ju sina låntagare att låna TV-spel. Ofta har de också någon form av regelbundna TV-spelskvällar, t.ex. då man får nya spel. (Några bibliotek i Blekinge, Kalmar och Kronobergs län deltar i en TV-spelspool och byter utbud med varandra.) Vid TV-spelspremiären på Oskarshamns bibliotek deltog faktiskt pensionärer som utmanade på Wii Bowling. Historien förtäljer inte om detta är en återkommande företeelse. Det finns säkert fler exempel på nya medier-relaterade pensionärsaktiviteter, som inte är Seniorsurf och dylikt, men nu talar jag utifrån en Kalmar läns-horisont.

Min poäng är dels att pensionärerna faktiskt tycks må bra av dylika aktiviteter vilka verkar hälsofrämjande och dels att biblioteken skall vara mötesplatser för ALLA. Därför menar jag att biblioteken borde kunna slå två flugor i en smäll och främja användandet av nya media (TV-spel) i alla användargrupper samt verka för möten över generationsgränserna (biblioteket som mötesplats) vilket alla tjänar på. Inte minst folkhälsan och bibliotekens status. Om man sedan sätter nya rekord i vad det än må vara, när man har kul tillsammans, ja det är bara en bonus.

//BloggNisse

Cyberkriminella och de sociala nätverken

Tyvärr finns det en tråkig baksida av det sociala nätverkandet: de cyberkriminella. Undertecknad har tyvärr själv erfarenhet av detta. (Min erfarenhet gäller folk i krisdrabbade länder som vill ”låna” mitt kontonummer, som vill bli kompis för att jag skall skicka pengar och lättfotade flickor som vill sälja både det ena och det andra. ) Men man behöver inte vara orolig på något sätt, de sociala nätverken slår tillbaka. Det finns hur mycket som helst att läsa om detta och här är ett färskt lästips i ämnet. Att det kommer från USA är kanske extra intressant eftersom de har det tvivelaktiga nöjet att ha stor erfarenhet av denna typ av kriminalitet. Några enkla tips hur man kan skydda sig mot ”social media crimes”, lyder som följer och har utarbetats av FBI och datasäkerhetsexperter:

- Change your passwords frequently

- Adjust Web site privacy settings

- Be selective when adding friends

- Limit access to your profile to contacts you trust

- Disable options such as photo sharing

- Be careful what you click on

- Familiarize yourself with the security and privacy settings

- Learn how to report a compromised account

- Use security software that updates automatically

//BloggNisse

Googles e-böcker- snart i en nätbutik nära Dig

Nu börjar bitarna falla på plats vad gäller Googles mastodontprojekt att digitalisera alla tryckta böcker och göra dem tillgängliga på Nätet. I början av 2010 öppnar Googles butik för e-böcker där man skall sälja ca 500 000 böcker som man digitaliserat. Google Editions heter denna butik. Även Amazon och andra kommer att sälja deras böcker. En fördel med dessa är att formatet är plattformsoberoende. Den stora nackdelen är naturligtvis oklarheterna med upphovsrätten och konflikterna med författare över hela världen.

Vad skall man säga? Från kulturell superhero genom att digitalisera det världsvida kulturarvet till upphovsrättens ”bad guy”. ”Upphovsrätten är död- leve upphovsrätten!” sammanfattar det hela väldigt väl tycker jag.

//BloggNisse

Dagens upphovsrättslagstiftning- en black om foten för kultur och utbildning?

Den 18 november kommer Lawrence Lessig (Harvardprofessor i juridik, en av personerna bakom creative commons och tydligen också en världsberömd auktoritet på upphovsrätt i IKT-samhället) att hålla en föreläsning i Sveriges riksdag. Temat är just behovet av en flexibel och förändrad upphovsrätt som speglar samhällsutvecklingen och som bättre samverkar med kulturskapare och utbildningsfolk. Bakom inbjudan står en moderat och en miljöpartistisk riksdagsman tillsammans med KB:s forskningschef Pelle Snickars. Bra med besöket. Man kan ju inte leva på en lagstiftning som utgår från föråldrade samhälleliga och tekniska premisser.

Själv är jag av den åsikten att upphovsrätten skall främja så stort tillgängliggörande som möjligt till så liten kostnad för användaren som möjligt, med största möjliga kompensation för upphovspersonen. Intellektuella ansträngningar bör ju adekvat belönas. Däremot bör ju universella kulturskatter vara immuna för varje form av kommersialisering.

//BloggNisse