Gammal är äldst

Mina senaste antika klassiker.

Självklart var det inte bättre förr. Samhällen och mänskligheten utvecklas. Stater faller, samhällen blir starkare. Vi blir friskare, lever längre m.m. Allt detta känner du såklart till. 🙂 Däremot finns det vissa värden som är eviga och som skall värnas och bevaras. Och så finns det littteratur och andra kulturyttringar och vissa författare och tänkare som aldrig nöts av tidens tand. Som aldrig åldras. Som alltid är ständigt aktuella och som vi fortfarande kan läras oss av. Dyrgripar ur milleniernas och seklernas intellektuella skattkammare. Några exempel är mina nyinskaffade ”Första analytiken” av Aristoteles, ”Självbetraktelser” av Marcus Aurelius samt ”How to tell a joke” med texter av Cicero och Quintilius och ”How to win an argument” med texter av Cicero. De båda sistnämnda ingår i Princeton University Press serie ”Ancient wisdom for modern readers”. Varför berättar jag nu det här? 🙂 Jo jag älskar litteratur och bildning och jag delar gärna med mig av min glädje över bra läsning.

Just titeln av Aristoteles kan vara lite svår men den ”rör bevis och behandlar kunskap om bevis”. Logik och sådant inom retorik i tal och skrift. Jag tänker använda den till att gymnastisera min hjärna (Tillsammans med Robert Nozicks ”Anarki, stat och utopi”) och tankeförmåga. ”Självbetraktelser” innehåller visdomsord och levnadsregler, lite som Jordan Petersons böcker. Några smakprov:

”Levnadskonsten liknar snarare brottning än dans på så vis att du står beredd och orubblig inför det som drabbar dig och det som är oförutsett”.

Bok 7, nr. 61

”Att jaga det omöjliga är vansinne. Och för dåliga människor är det omöjligt att inte utföra dåliga handlingar.”

Bok 5, nr.17

”Hur tydligt framstår det inte finns någon annan livssituation som är så anpassad för att filosofera som denna i vilken du råkar befinna dig!”

Bok 11, nr.7

Som kristen gäller det såklart att följa Jesus, men användandet av mycket av den antika visdomen är som någon klok kyrkofader sade, som att ta skatter av Egypten när Israels barn tågade ut ut landet.

Vad gäller humor, så är jag en varm anhängare av densamma för att, faktiskt, vara seriös och understryka en poäng. Men som det står i ”How to tell a joke”, och jag håller med: ”…I don’t think anyone´s really explained-though many have tried-where laughter comes from, since it can be provoked not just by some action or word, but sometimes by certain kinds of physical contact, too. Moreover, there’s no one thing that arouses it: it’s not just clever or cute remarks and actions that get laughed at; stupid, angry, and frightened ones do, too. At that explains why humor is risky, since wit is so closed to twit.” Kärleksfullt fyndigt är granne med elakt provocerande.

Slutligen då, några ord ur ”How to win an argument” (s.139) som ligger mig varmt om hjärtat:

”The pen is often mightier than the sword.

The tongue may be a gifted speaker’s most important weapon, but the pen, according to Cicero, is close behind. If you wich to improve your speaking ability, writing-and writing variously and much-is, Cicero maintains, the key to achieving your goal.

Words, without substance, are hollow things.”

Pennan är alltid mäktigare än svärdet vill jag mena och ord utan innehåll är tomt, meningslöst klotter, så där ligger kanske min kärlek till böcker? Och kanske också varför jag bloggar med regelbunden oregelbundenhet? 🙂

//BloggNisse

Etiketter: Antiken, Aristoteles, Cicero, Litteratur, Marcus Aurelius, Qiuintilius