Gammal är äldst

Mina senaste antika klassiker.

Självklart var det inte bättre förr. Samhällen och mänskligheten utvecklas. Stater faller, samhällen blir starkare. Vi blir friskare, lever längre m.m. Allt detta känner du såklart till. 🙂 Däremot finns det vissa värden som är eviga och som skall värnas och bevaras. Och så finns det littteratur och andra kulturyttringar och vissa författare och tänkare som aldrig nöts av tidens tand. Som aldrig åldras. Som alltid är ständigt aktuella och som vi fortfarande kan läras oss av. Dyrgripar ur milleniernas och seklernas intellektuella skattkammare. Några exempel är mina nyinskaffade ”Första analytiken” av Aristoteles, ”Självbetraktelser” av Marcus Aurelius samt ”How to tell a joke” med texter av Cicero och Quintilius och ”How to win an argument” med texter av Cicero. De båda sistnämnda ingår i Princeton University Press serie ”Ancient wisdom for modern readers”. Varför berättar jag nu det här? 🙂 Jo jag älskar litteratur och bildning och jag delar gärna med mig av min glädje över bra läsning.

Just titeln av Aristoteles kan vara lite svår men den ”rör bevis och behandlar kunskap om bevis”. Logik och sådant inom retorik i tal och skrift. Jag tänker använda den till att gymnastisera min hjärna (Tillsammans med Robert Nozicks ”Anarki, stat och utopi”) och tankeförmåga. ”Självbetraktelser” innehåller visdomsord och levnadsregler, lite som Jordan Petersons böcker. Några smakprov:

”Levnadskonsten liknar snarare brottning än dans på så vis att du står beredd och orubblig inför det som drabbar dig och det som är oförutsett”.

Bok 7, nr. 61

”Att jaga det omöjliga är vansinne. Och för dåliga människor är det omöjligt att inte utföra dåliga handlingar.”

Bok 5, nr.17

”Hur tydligt framstår det inte finns någon annan livssituation som är så anpassad för att filosofera som denna i vilken du råkar befinna dig!”

Bok 11, nr.7

Som kristen gäller det såklart att följa Jesus, men användandet av mycket av den antika visdomen är som någon klok kyrkofader sade, som att ta skatter av Egypten när Israels barn tågade ut ut landet.

Vad gäller humor, så är jag en varm anhängare av densamma för att, faktiskt, vara seriös och understryka en poäng. Men som det står i ”How to tell a joke”, och jag håller med: ”…I don’t think anyone´s really explained-though many have tried-where laughter comes from, since it can be provoked not just by some action or word, but sometimes by certain kinds of physical contact, too. Moreover, there’s no one thing that arouses it: it’s not just clever or cute remarks and actions that get laughed at; stupid, angry, and frightened ones do, too. At that explains why humor is risky, since wit is so closed to twit.” Kärleksfullt fyndigt är granne med elakt provocerande.

Slutligen då, några ord ur ”How to win an argument” (s.139) som ligger mig varmt om hjärtat:

”The pen is often mightier than the sword.

The tongue may be a gifted speaker’s most important weapon, but the pen, according to Cicero, is close behind. If you wich to improve your speaking ability, writing-and writing variously and much-is, Cicero maintains, the key to achieving your goal.

Words, without substance, are hollow things.”

Pennan är alltid mäktigare än svärdet vill jag mena och ord utan innehåll är tomt, meningslöst klotter, så där ligger kanske min kärlek till böcker? Och kanske också varför jag bloggar med regelbunden oregelbundenhet? 🙂

//BloggNisse

Biblioteket som bildningsinstitution- en motvikt mot intolerans, okunskap och hat.

”Den råa människan är nöjd, blott hon ser något försiggå; den bildade vill känna, den genombildade även tänka.”

Detta är ett citat som har tillskrivits Goethe. Oavsett vem som har sagt det, är det mycket tänkvärt och passar även för vår samtid. Hur mycket elände som t.ex. Hitler och den ryska revolutionen, kunde inte ha undvikits om tyskarna och ryssarna tänkt och känt istället för att passivt titta på? Hade man läst Mein Kampf där det står att judarna skall utrotas, Lenins skifter eller orkat fördjupa sig i och ifrågasatt, begreppet ”arier”, ja vem vet hur 1900-talet sett ut då?

Intolerans, okunskap och hat bottnar i en rädsla för det okända, för den andre. Den Helige Franciskus av Assissi kände en instinktiv motvilja mot de som hade drabbats av spetälska. Hur löste han det? Han tvingade sig själv att umgås med dem, att röra vid dem och deras sjukdom och på den vägen var det. 🙂 Fransiskanerorden har än idag en viktigt roll att spela i samhället och i arbetet med bl.a. de utstötta.

Jag menar att en av baksidorna med dagens IKT-samhälle är just bristen på bildning och djup. Istället skall saker och ting som kunskapsinhämtning gå snabbt och inte tränga ner på djupet. Att dra lärdomar av historien verkar inte vara så viktigt bara det går snabbt och inte kräver någon större intellektuell ansträngning. Mycket av tekniken underlättar denna snabbkunskapskultur. Ta denna blogg t.ex., som en illustration till en av teknikföreteelserna relaterade till IKT-samhället och som är ”instant” : Makrobloggen. (För att inte tala om mikrobloggar som Twitter). Det är nästan underförstått att jag måste skriva inlägg ofta för att vara intressant. Men icke! 🙂 Jag skriver när jag får lust. Sist jag gjorde ett inlägg här, ja det måste vara mer än ett halvår sedan.

I alla fall, jag vill slå ett slag för den bokliga, inklusive den e-bokliga 🙂 ,bildningen som en nödvändig förutsättning för demokrati, framsteg och samexistens oss människor emellan. Man kommer ju här osökt att tänka på folkbibliotekens historia och speciellt folkrörelsebiblioteken: Biblioteken som en plats där man skulle bilda sig för att bli en aktiv samhällsmedborgare och bildning som ett sätt att motverka ohejdat supande och misshandel av fru och barn. Kort sagt, biblioteken som ett sätt att minska utanförskapet, genom kulturmöten och upplysning i t.ex aktuella samhällsfrågor. För att återknyta till Goethe, hans ”Väst-östlig divan” är ett diktverk där inspiration är hämtad från Östern med det uttalade syftet att råda bot på Västs okunskap om sina grannar i Asien. Ett verk som lever än och som i sanning är just världslitteratur. 🙂

Vad gäller bildning, tror jag inte heller det är fel att gå ”back to basic”, för man måste ju inte uppfinna hjulet igen. 🙂 Man kan t.ex. studera Aritoteles ”Poetiken” för att få en uppfattning om hur ett ”bra” drama skall se ut, givet den uppsjö med ”skräplitteratur” och slaskdeckare som florerar. Hans ”Retoriken” är faktiskt också fortfarande lika aktuell och torde kunna bidra till en bra samhällsdebatt och ett bra klimat att debattera i. Mer bildning och civiliserade samtal och bort med demagogerna! Retorik handlar ju inte om vem som kan ordbajsa mest och längst, utan som Aristoteles uttrycker det:

”Låt retoriken vara en förmåga att i varje enskilt fall uppfatta det som kan vara övertygande eller över­talande”

Som kristen kan det ju bära en emot att lyssna till de gamla hedningarna, men precis som Israels folk tog byte av folket vid uttåget ur Egypten, har det bästa, sannaste och skönaste som sagts av andra, även det tagits som byte, till mänsklighetens fromma. 🙂

Innan jag slutar, tillåt mig att poängtera att liksom Goethe skapade, eller i alla fall myntade begreppet, världslitteratur så har Aristoteles haft ett gränsöverskridande inflytande. Såväl kristendomen som islam som muslimska och kristna lärda, har i olika utsträckning haft nytta av den gamla greken. Dock inte i lärofrågor som sådana.

Det var inte bättre förr, men därmed heller inte sagt att vi måste uppfinna hjulet igen vad gäller intellektuellt hederliga idéer eller att vi inte behöver lära av historien. Mer än någonsin behöver vi läsa BÖCKER och inte bara hemsidor och wikipedia-artiklar.

//BloggNisse