Biblioteket som bildningsinstitution- en motvikt mot intolerans, okunskap och hat.

”Den råa människan är nöjd, blott hon ser något försiggå; den bildade vill känna, den genombildade även tänka.”

Detta är ett citat som har tillskrivits Goethe. Oavsett vem som har sagt det, är det mycket tänkvärt och passar även för vår samtid. Hur mycket elände som t.ex. Hitler och den ryska revolutionen, kunde inte ha undvikits om tyskarna och ryssarna tänkt och känt istället för att passivt titta på? Hade man läst Mein Kampf där det står att judarna skall utrotas, Lenins skifter eller orkat fördjupa sig i och ifrågasatt, begreppet ”arier”, ja vem vet hur 1900-talet sett ut då?

Intolerans, okunskap och hat bottnar i en rädsla för det okända, för den andre. Den Helige Franciskus av Assissi kände en instinktiv motvilja mot de som hade drabbats av spetälska. Hur löste han det? Han tvingade sig själv att umgås med dem, att röra vid dem och deras sjukdom och på den vägen var det. 🙂 Fransiskanerorden har än idag en viktigt roll att spela i samhället och i arbetet med bl.a. de utstötta.

Jag menar att en av baksidorna med dagens IKT-samhälle är just bristen på bildning och djup. Istället skall saker och ting som kunskapsinhämtning gå snabbt och inte tränga ner på djupet. Att dra lärdomar av historien verkar inte vara så viktigt bara det går snabbt och inte kräver någon större intellektuell ansträngning. Mycket av tekniken underlättar denna snabbkunskapskultur. Ta denna blogg t.ex., som en illustration till en av teknikföreteelserna relaterade till IKT-samhället och som är ”instant” : Makrobloggen. (För att inte tala om mikrobloggar som Twitter). Det är nästan underförstått att jag måste skriva inlägg ofta för att vara intressant. Men icke! 🙂 Jag skriver när jag får lust. Sist jag gjorde ett inlägg här, ja det måste vara mer än ett halvår sedan.

I alla fall, jag vill slå ett slag för den bokliga, inklusive den e-bokliga 🙂 ,bildningen som en nödvändig förutsättning för demokrati, framsteg och samexistens oss människor emellan. Man kommer ju här osökt att tänka på folkbibliotekens historia och speciellt folkrörelsebiblioteken: Biblioteken som en plats där man skulle bilda sig för att bli en aktiv samhällsmedborgare och bildning som ett sätt att motverka ohejdat supande och misshandel av fru och barn. Kort sagt, biblioteken som ett sätt att minska utanförskapet, genom kulturmöten och upplysning i t.ex aktuella samhällsfrågor. För att återknyta till Goethe, hans ”Väst-östlig divan” är ett diktverk där inspiration är hämtad från Östern med det uttalade syftet att råda bot på Västs okunskap om sina grannar i Asien. Ett verk som lever än och som i sanning är just världslitteratur. 🙂

Vad gäller bildning, tror jag inte heller det är fel att gå ”back to basic”, för man måste ju inte uppfinna hjulet igen. 🙂 Man kan t.ex. studera Aritoteles ”Poetiken” för att få en uppfattning om hur ett ”bra” drama skall se ut, givet den uppsjö med ”skräplitteratur” och slaskdeckare som florerar. Hans ”Retoriken” är faktiskt också fortfarande lika aktuell och torde kunna bidra till en bra samhällsdebatt och ett bra klimat att debattera i. Mer bildning och civiliserade samtal och bort med demagogerna! Retorik handlar ju inte om vem som kan ordbajsa mest och längst, utan som Aristoteles uttrycker det:

”Låt retoriken vara en förmåga att i varje enskilt fall uppfatta det som kan vara övertygande eller över­talande”

Som kristen kan det ju bära en emot att lyssna till de gamla hedningarna, men precis som Israels folk tog byte av folket vid uttåget ur Egypten, har det bästa, sannaste och skönaste som sagts av andra, även det tagits som byte, till mänsklighetens fromma. 🙂

Innan jag slutar, tillåt mig att poängtera att liksom Goethe skapade, eller i alla fall myntade begreppet, världslitteratur så har Aristoteles haft ett gränsöverskridande inflytande. Såväl kristendomen som islam som muslimska och kristna lärda, har i olika utsträckning haft nytta av den gamla greken. Dock inte i lärofrågor som sådana.

Det var inte bättre förr, men därmed heller inte sagt att vi måste uppfinna hjulet igen vad gäller intellektuellt hederliga idéer eller att vi inte behöver lära av historien. Mer än någonsin behöver vi läsa BÖCKER och inte bara hemsidor och wikipedia-artiklar.

//BloggNisse

Internet, censur och informationsfrihet

Inspiration till denna bloggpost, kommer från Lina Ydrefelts välskrivna och intresseväckande inlägg. Jag håller självklart inte med om allt, men å andra sidan: tänk vilken tråkig värld det skulle bli om alla var stöpta i samma form. 🙂

Mina huvudsakliga invändningar är: 1. Att tala om att den fria informationsåtkomsten är hotad är ett pseudoargument, 2. Alla regleringar av Internet är inte av ondo, 3. Folkbibliotekariens roll som informationsförmedlare och 4. Att det finns ett fåtal starka och kunniga aktörer inom ett visst gebit, innebär inte per automatik att dessa agerar storebror och använder data i illasinande syften.

Människors tillgång till information
1. Vilka är de objektiva definitionerna på yttrande- och informationsfrihet som är giltiga alltid, överallt och i alla kulturer. Dessa lär inte finnas utan vi här i Väst tolkar dessa friheter enligt våra kulturella, sociala och politiska referensramar och andra kulturområden tolkar dem på andra sätt. Oaktat detta så är det också viktigt att närmare undersöka vad ”allmän informationsåtkomst” och ”brett informationsutbud” innnebär rent konkret. Ju mindre eller icke-existerande den digital klyftan är, ju lättare är det att hitta information på Nätet. Det säger ju sig självt. Vilken information som publiceras måste ju vara upp till utgivaren själv att publicera i de format som känns lämpliga. Av lätt insedda skäl publiceras inte all information såsom militära dokument, sjukjournaler etc. Informationsfrihet får aldrig vara synonymt med fri tillgång till samtliga av staten, dess institiutioner och medborgare genererade dokument!

Ett brett informationsutbud? Tja, bäste läsare, det är bl.a. Bloggosfären som bidrar till detta breda informationsutbud. 🙂 Även här spelar en minskning/eliminering av den digitala klyftan in. Ju fler som blir IKT-vana, desto fler som bloggar, skriver artiklar i Wikpedia etc. Vad som då menas med en ”samlad vision om hur man skall verka för allmän informationsåtkomst och brett informationsutbud” är väl precis vad ”Upprop för digital delaktighet” är?

Kontroll eller anarki?
2. ”Land skall med lag byggas” och varför inte också det nätverk av nätverk vi kallar Internet? 🙂 Vad är det för fel på en viss internationell reglering som t.ex. av domäner? (Nyckelord är här ”gemensam” och ”global”.) Eller t.ex. porrfilter på publika biblioteksdatorer? Samhällen uppstår för att människor sluter sig samman för t.ex. skydd mot gemensamma fiender och samhällsbyggarna hålls alltså samman av mer eller mindre explicita överenkommelser om rättigheter och skyldigheter. Det finns ingen anledning att tro att nätgemenskaper skulle fungera annorlunda.

Bibliotekarien
3. Information är i allra högsta grad bibliotekariens business. Det ligger liksom i hela vår akademiska examen, så vi har så att säga en ”samlad vision om hur man skall verka för allmän informationsåtkomst och brett informationsutbud” med oss i bagaget. Likaså skall vi ju kunna det här med kunskapsorganisation vilket också innebär tillgängliggörande av information. Mediainköpen är ett bra exempel på hur man kan verka enligt visionen. När det gäller Internet så är det mig veterligen så att inget av landets folkbibliotek utövar negativ censur av vilka sidor användarna skall undvika. Däremot har ju många (alla?) regler som förbjuder surf på porrsidor, sidor med rasistiskt innehåll m.m. men ingen sysslar med negativ censur och övervakning. I en demokrati av västerländskt snitt har vi rättigheter men också skyldigheter!

Aktörerna
4. Ibland händer det att jag åker in till Linköping, utanför jobbet. Jag kan välja på att åka pendeltåg, fjärrtåg, buss, hyra bil, ta taxi eller gå. Valet är ganska enkelt: jag åker med Östgötatrafikens pendeltåg. Östgötatrafiken är stora här i länet. Möjligen har de någon slags monopolställning. Skulle någon annat bolag transportera mig till Linköping snabbare, bekvämare och billigare skulle jag använda det bolaget. Nu finns inte det, men jag gnäller inte över kommersialism eller monopolism för det. Tvärt om. Jag vet att i dagsläget är det Östötatrafiken som kan se till mina behov på ett tillfredsställande sätt. Tror jag att Östgötatrafiken agerar storebror och har någon dold agenda för mina resvanor. Nej. 🙂 Vackert så! Samma sak är det med CS Library och Axiell Arena. Om någon aktör kan utföra en tjänst bäst, bör denna aktör få förtroendet att göra det också, oavsett om det är en ”kommersiell byggsten” eller inte. En liten brasklapp är Google som brer ut sig oroväckande på en mängd möjliga och omöjliga områden.

//BloggNisse

Så mikrobloggar bibliotekarier

Två skotska forskare har undersökt över 300 bibliotekariers mikrobloggande i allmänhet och Twittrande i synnerhet. Resultatet redovisas i artikeln ”From triviality to business tool: the case of Twitter in library and information services delivery” som publicerades i Business Information Review, 27(3).

//BloggNisse

Google- det romerska imperiet i den digitala tidsåldern?

Mare Nostrum d.v.s. ”vårt hav” var ju romerska rikets beteckning på Medelhavet. Romarriket omfattade den då kända världen. En modern parallell skulle kunna vara ”vårt Internet”, vilket förmodligen inte låter sig översättas till latin. 🙂 Som sagt, jag är verkligen ingen Google-hatare. Tvärtom använder jag många av dess tjänster och är nöjd med dem. Dock finns det vissa aspekter av sökjättens krav på världsherravälde som jag inte accepterar. Denna aspekt är KGB-Google, d.v.s. dess intrånget i privatlivets helgd i form av insamlande av personliga data här och där. Det senaste i frågan är kanske det 7-sidiga dokument som Wall Street Journal kommit över och som just behandlar detta. Några frågor som ställs är:

How far should it go in profiting from its crown jewels—the vast trove of data it possesses about people’s activities? Should it tap more of what it knows about Gmail users? Should it build a vast ”trading platform” for buying and selling Web data? Should it let people pay to not see any ads at all?

Webbsajten Techcrunch:s artikel direkt efter avslöjandet är också intressant och belyser svårigheterna med att avsluta sitt förhållande till Google.

Jag har skrivit om Googleeana vid ett flertal tillfällen här på bloggen, men det kommer ju ständigt nytt material om man säger så. 🙂

Ytterligare ett insteg i vår vardag är t.ex. Googles samarbete med Sony vad gäller TV-apparater : Googles operativsystem Android och Googles webbläsare Chrome, byggs in i TV-apparater tillverkade av Sony. Utvecklingen har gått framåt och nu förhandlar man med Hollywood om de senaste filmrättigheterna för uthyrning på You Tube, för att bli intäktskällor för just You Tube (Vilket man f.ö. äger), som inte direkt är en kassako om man säger så. 5 USD skall det kosta att streama de senaste filmerna. Om detta blir verklighet, kan det slå mycket hårt mot Telias digital-TV satsning.

Telefoni icke heller att förglömma. 🙂 Nu utmanar man Skype och ”vanliga” teleoperatörer (Google Voice, f.n. endast USA), genom att kunna erbjuda samtal från Gmail-kontot.

Du är förmodligen mer insatt och välinformerad om Google än vad jag är bäste läsare, så låt oss inte uppehålla oss längre vid detta.

Det mesta av Googles tjänster är gratis, så jag vill fråga: Vad är haken? Kan man säga att Google är det romerska imperiet i IKT-samhället? Kommer vi att få se en fullständig harmonisering och standardisering i den digitala mediavärlden? En Pax Googleeana, en Pax Romana för 2000-talet, som gynnar de som omfattas av den men som förtrycker och missgynnar de som står utanför?

//BloggNisse

Behövs de fysiska folkbiblioteken i dagens samhälle?

Dagens samhälle kan etiketteras olika, men två distinkta karaktärsdrag är dess nätverksstruktur och IKT som bakomliggande nödvändiga förutsättningar. Men platsar verkligen folkbiblioteken i dagens samhälle annat än som reliker över en förgången tid? Som bok- och folklivsmuséer för en period då biblioteken hade informationsmonopol och då medborgarna ännu inte hade tillgång till Internet hemma eller i mobilen? Detta inlägg kan uppfattas som provocerande, det skall medges. 🙂 Det som stimulerade mig till att skriva detta, var dock vissa artiklar om IKT och samhällsnytta, varav några går att läsa nedan. 🙂 Inlägget är också ett fördjupande komplement till mitt tidigare inlägg.

En modell för utveckling är det hegelianska schemat med tes-antites-syntes som jag gärna förfäktar. 🙂 Om man sätter in folkbiblioteket i detta så har det förgångna mött verkligheten och utvecklats till intressanta synteser på några viktiga områden som själva folkbibliotekens bildande, bibliotekens digitalisering och datorisering samt bibliotekslagen. Detta är tyvärr allt som jag kan komma på upp till dags dato. Pinsamt nog har det sociala nätverkandet och sociala medier inte mött tesen om biblioteket och bildat en fruktbar syntes eller snarare den digitala verkligheten med ett radikalt annorlunda förhållningssätt till information och med sina förändrade användar- och kommunikationsbeteenden har ännu inte vunnit insteg i 2000-talets bibliotekssyntes.

Vilka är de gängse etiketterna på vad ett bibliotek är? Ett bibliotek idag är någonting fysiskt och uteslutande fysiskt där information, kultur, lärcentra, mötesplats, demokrati och folkbildning kan sägas beskriva , mer eller mindre uttömmande, detta fysiska. Det digitala är bara ett bihang för det är det fysiska biblioteket som är det ”riktiga” biblioteket. Biblioteken har också en digital front d.v.s. sin hemsida som inte är så lätt att hitta till alla gånger, vilket i sin tur innebär att man tappar en stor del av sina besökare. De riktigt föredömliga biblioteken har också t.ex. Facebook-konton eller Twitter-flöden man kan följa. Men låt oss återgå till det stora flertalet. Med utgångspunkt i nätverkandet och IKT, skall jag som skattebetalare behöva betala för de fysiska folkbiblioteken? Absolut inte. De har spelat ut sin roll i 2000-talets Sverige och är, menar jag, fullkomligt överflödiga som en aktiv del i dagens samhälle. De kostar bara pengar som skulle kunnat användas till äldre, handikappade och våra barn och unga.

Har biblioteken informations- eller kulturmonopol. Svar nej. Lärcentra då? Nja, som Du ser så behövs det inga bibliotek, bara en utbildningsanordnare, en lämplig mobiltelefon och en mobiloperatör. Demokrati då? Hur då? Sociala medier kan ju fylla detta genom att skapa en gemensam grund. och ge ökad kulturell kompetens och tolerans på ett globalt plan. Men folkbildningen då? Tja, exakt vilken roll har de fysiska biblioteken i folkbildningen? Just det. 🙂 Jag säger bara wikipedia och folksonomier. Men de gamla och de handikappade? Behöver inte de ha det fysiska biblioteket? Nej, med hjälp av servicehemmet eller syncentralen kan de ju via TPB, få hjälp att fylla sina minneskort till Daisyspelarna.

Låt oss våga tänka tanken fullt ut: fysiska folkbibliotek behövs inte. 😉 Eller?

//BloggNisse

Sociala medier som ett naturligt nav i samhällsutvecklingen?

Undertecknad är en varm anhängare av såväl användandet ,som utvecklandet, av sociala medier, vilket jag gärna, i tid och otid, låter omgivningen veta. (Dock utan att vara fanatisk och med insikten att det är människorna inom nätverken som betyder något och inte nätverken i sig.) Några f.d. kollegor skulle säkert kunna misstänka att jag får betalt av Facebook för att puffa för detta sociala nätverk. 🙂 Faktum är att jag kan bli både ledsen och frustrerad när jag ser att bibliotek m.m. är så pass tröga och ovilliga att nyttja dessa sociala medier och låta de bli en naturlig och integrerad de i sina respektive verksamheter. 😦 Det är svårt att lära gamla hundar sitta, och för att spinna vidare på Anna-Stina Axelssons åsikt på Facebook när det gäller mediediskursen: Det handlar också om en diskursernas kamp för vad ett bibliotek är. Hur ser bibliotekens diskursordning ut?

Men det handlar inte om att Facebooka eller inte etc. eller att använda det och det sociala webbverktyget, utan vad det handlar om är att i alla led se potentialen för sociala media som en omistlig del i kommunikationen med sin omvärld. Detta gäller både för undertecknad i egenskap av privatperson men i ännu högre grad för organisationer som bibliotek. För biblioteken vill jag gå så långt som att säga att det är en överlevnadsfråga kopplad till omvärldsbevakning: Är de kommunikationskanaler vårt bibliotek använder up to date med samtiden och är det via dessa våra låntagare finns? Eller finns det risk att de överger oss, ansedda såsom omoderna och inte uppfyllande deras behov, så att de söker andra arenor som bättre kan motsvara vad de söker? Ett intressant och givande meningsutbyte om vikten av att fokusera inte enbart på webbsidor utan att också använda sociala nätverk kan Du läsa här. Denna debatt belyser också till viss del problemet ur en generationssynvinkel.

Men det som verkligen ”made my day” var följande inspirerande artikel hämtat ur RSS-flödet. Lancashire är full av kvitter 🙂 d.v.s. man använder Twitter med flera sociala medier precis som jag tycker att de skall användas: kreativt, samhällsutvecklande och till medborgarnas fromma. 🙂 Det är dylika nyheter som gör det värt att kliva upp ur sängen om morgnarna. 🙂 Något överdrivet kanske, men Du förstår min poäng? 😉

Så låt oss alla kvittra på (Twittra) och bygga våra ”fågelbon” (Twittergrupper) till samhällsmedborgarnas fromma! 🙂 Nästa steg vore ju att läsa en svensk artikel om att ”Biblioteken i Sydost kvittrar” eller i alla fall biblioteken i Kalmar län, med tanke på Vision 2010.

//BloggNisse

Appropå Google-isering

I går såg jag något mycket märkligt i närheten av bostaden: en danskregisterad bil med Google skrivet över lämpliga ställen (Vilket gjorde all tvekan om vilken firma den tillhörde överflödig. 🙂 ), med en märklig gänglig apparat på taket. Den liknade ett periskop, men jag vågar med sannolikhet gränsande till visshet, påstå att denna bil är ett led i Google Earths uppmätning av världen för användande i 3D format för kartor. Dessa kan vem som helst nyttja helt gratis om jag fattat saken rätt. Kartor över hela världen,och gratis böcker/digitalisering av kulturarvet utan kostnad för slutanvändaren är helt OK för min del, men kan någon förklara hur man finansierar detta? Reklam? Jag kan bara tala för mig själv, men jag blir uppriktigt sagt väldigt irriterad på sådan reklam och ser det som ett nödvändigt ont. Filantropi är enligt mitt tycke såväl lika behjärtansvärt som eftersträvansvärt, men kan det möjligtvis finans en dold agenda med denna Goggle-isering? Till Google-iseringen kan också läggas en tidningsläsare för e-tidningar och operativsystem för mobiler. (Se t.ex. listan med artikeltips på denna blogg.)  På den mer officiella bloggen, har jag tidigare bl.a. skrivit om framtidens användarbeteende och mediavanor. Där tipsade jag, med flera tips, om denna You Tube-snutt om Prometheus- The Media Revolution

Kanske skall man istället kalla företelsen för Google- The Media Revolution där man vill ha informationsmonopol och monopol på internetanvändarnas verktygslådor? (Missförstå mig nu rätt, jag har inget emot Google som sådan och nyttar t.ex. dess utmärkta sökmotor, Google docs och Google reader.) 🙂

//BloggNisse

Det är aldrig för sent..

Maria Amelia Lopez, 97 år, Spanien. Klingar det några klockor? Inte? 🙂 Hon är i alla fall världens äldsta bloggare. Rättare sagt hon VAR världens äldsta bloggare. Krutgumman kom i kontakt med Internet för endast 2 år sedan och hann blogga i 880 dagar innan hon avled i onsdags 20/5.

Så här skriver hon i ett inlägg: ”Den 23 december 2006, fick jag den här bloggen i 95-års present av mitt barnbarn. Det har förändrat mitt liv, jag kan nu kommunicera och interagera med hela världen”. (Beklagligtvis kan jag inte spanska så alla översättningarna från hennes blogg i detta inlägg är hämtade från SvD:s artikel )

Enligt det referat från CNN som återges i den ovan nämnda artikeln, så var det inte direkt stickmönster och kafferep hon bloggade och lade ut videoklipp om om utan denne Bloggosfärens ”Grand old lady” skrev om egna erfarenheter och historier från Francotiden, nutida politik (t.ex. baskiska separatister och Irans kärnvapensatsningar) samt hur det var att åldras.

Hon skrev själv att ”När jag är ute på internet, glömmer jag bort mina krämpor. Förströelsen är bra för dig – att kunna kommunicera med andra människor. Det gör att hjärnan vaknar till och ger dig kraft”.

I hennes familjs hyllningsinlägg till hennes läsarskara, kan man bl.a. läsa att ”I 880 dagar gjorde bloggen henne lycklig… Den gav henne stödet hon behövde för att kunna njuta av sina sista dagar i livet”.

Vad blir sensmoralen i detta? Jo, det är aldrig för sent att börja (som bibliotek eller privatperson) med IKT-aktiviteter, hög ålder är inget hinder och att Bloggande/annat liknande meningsfullt Internetanvändande förlänger livet. Detta tror jag kan vara viktigt att ta med sig om vi skall lyckas överbrygga den digitala klyftan och när vi arbetar med våra äldre. I kombination med ett öppet, fördomsfritt (ej ålderfördomar) sinne, naturligtvis. 🙂 Alla kan IKT det gäller bara att vi informationsspecialister/bibliotekarier återerövrar den position vi bör ha som allmänhetens ”IKT-självhjälpscoacher” och lotsar på de elektroniska motorvägarna.

//BloggNisse

Nya lokala biblioteksbloggar i regionen

Glädjande nog poppar det upp fler och fler lokala biblioteksbloggar i Sydostregionen. Se t.ex. länksamlingen ”Lokala biblioteksbloggar” på http://www.bibliotek25.se Denna gör naturligtvis inte anspråk på att vara utömmande. 🙂

Som jag ser det skall en biblioteksblogg 1. Underlätta och stödja interaktion med användarna, 2. Vinna mark på bekostnad av det fysiska biblioteket och ev. ”dåliga”, statiska, anslagstavleliknande hemsidor och 3. Genom ”paraplyorganisationen” det virtuella biblioteket (T.ex. bloggar, hemsidor, sociala nätverk) flytta fram sina positioner visavi det fysiska biblioteket. Samtliga dessa tre funktioner kräver fast förankring i hela organisationen och en revolutionerande förändring i inställning till vad ett bibliotek är. Så dessa lokala biblioteksbloggar, inga nämnda och inga glömda, är ett bra och stort steg på vägen.

En av dessa bloggar sticker ut mer än de övriga, nämligen Kalmarbiblioterna:http://kalmarstadsbibliotek.blogspot.com/
Tanken med denna är att de

”vill göra en blogg som ”sticker ut” och inte ser ut som många andra biblioteksbloggar. Därför bloggar vi t.ex. inte om saker och ting som andra biblioteksbloggar ändå bloggar om.”

Så långt allt väl.

Men sedan blir allt så fel, enligt min högst subjektiva mening. Man är nämligen tämligen anonyma och har skapat en uppsättning karaktärer som t.ex. ”Olga på bibblan”, ””Småbarnsmamman”, ”Pastor Jaanzohn” och ”Punkrockaren, hippien, hårdrockaren, syntaren och rapparen Bettan”. Var och en med sina åsikter och karaktärsdrag. Inte helt olikt rolluppsättningen i en pjäs av Brecht eller Tjechov. Alla inlägg är seriösa men det kan lätt bli fel om man skall citera dem och risken finns att bloggen snarare förfelar sitt syfte. Lite som att citera någon faktasida i en Bamsetidning där Skalman förklarar något svårt. Intressant, pedagogiskt och kunnigt, men inget man tar med som källa eller citat som seriös skriftställare. Konceptet med olika infallsvinkar är bra, men borde inte den befintliga personalen kunna bidra med dessa? Riktiga människor alltså… Men även solen har sina fläckar.

//BloggNisse