Internet, censur och informationsfrihet

Inspiration till denna bloggpost, kommer från Lina Ydrefelts välskrivna och intresseväckande inlägg. Jag håller självklart inte med om allt, men å andra sidan: tänk vilken tråkig värld det skulle bli om alla var stöpta i samma form. 🙂

Mina huvudsakliga invändningar är: 1. Att tala om att den fria informationsåtkomsten är hotad är ett pseudoargument, 2. Alla regleringar av Internet är inte av ondo, 3. Folkbibliotekariens roll som informationsförmedlare och 4. Att det finns ett fåtal starka och kunniga aktörer inom ett visst gebit, innebär inte per automatik att dessa agerar storebror och använder data i illasinande syften.

Människors tillgång till information
1. Vilka är de objektiva definitionerna på yttrande- och informationsfrihet som är giltiga alltid, överallt och i alla kulturer. Dessa lär inte finnas utan vi här i Väst tolkar dessa friheter enligt våra kulturella, sociala och politiska referensramar och andra kulturområden tolkar dem på andra sätt. Oaktat detta så är det också viktigt att närmare undersöka vad ”allmän informationsåtkomst” och ”brett informationsutbud” innnebär rent konkret. Ju mindre eller icke-existerande den digital klyftan är, ju lättare är det att hitta information på Nätet. Det säger ju sig självt. Vilken information som publiceras måste ju vara upp till utgivaren själv att publicera i de format som känns lämpliga. Av lätt insedda skäl publiceras inte all information såsom militära dokument, sjukjournaler etc. Informationsfrihet får aldrig vara synonymt med fri tillgång till samtliga av staten, dess institiutioner och medborgare genererade dokument!

Ett brett informationsutbud? Tja, bäste läsare, det är bl.a. Bloggosfären som bidrar till detta breda informationsutbud. 🙂 Även här spelar en minskning/eliminering av den digitala klyftan in. Ju fler som blir IKT-vana, desto fler som bloggar, skriver artiklar i Wikpedia etc. Vad som då menas med en ”samlad vision om hur man skall verka för allmän informationsåtkomst och brett informationsutbud” är väl precis vad ”Upprop för digital delaktighet” är?

Kontroll eller anarki?
2. ”Land skall med lag byggas” och varför inte också det nätverk av nätverk vi kallar Internet? 🙂 Vad är det för fel på en viss internationell reglering som t.ex. av domäner? (Nyckelord är här ”gemensam” och ”global”.) Eller t.ex. porrfilter på publika biblioteksdatorer? Samhällen uppstår för att människor sluter sig samman för t.ex. skydd mot gemensamma fiender och samhällsbyggarna hålls alltså samman av mer eller mindre explicita överenkommelser om rättigheter och skyldigheter. Det finns ingen anledning att tro att nätgemenskaper skulle fungera annorlunda.

Bibliotekarien
3. Information är i allra högsta grad bibliotekariens business. Det ligger liksom i hela vår akademiska examen, så vi har så att säga en ”samlad vision om hur man skall verka för allmän informationsåtkomst och brett informationsutbud” med oss i bagaget. Likaså skall vi ju kunna det här med kunskapsorganisation vilket också innebär tillgängliggörande av information. Mediainköpen är ett bra exempel på hur man kan verka enligt visionen. När det gäller Internet så är det mig veterligen så att inget av landets folkbibliotek utövar negativ censur av vilka sidor användarna skall undvika. Däremot har ju många (alla?) regler som förbjuder surf på porrsidor, sidor med rasistiskt innehåll m.m. men ingen sysslar med negativ censur och övervakning. I en demokrati av västerländskt snitt har vi rättigheter men också skyldigheter!

Aktörerna
4. Ibland händer det att jag åker in till Linköping, utanför jobbet. Jag kan välja på att åka pendeltåg, fjärrtåg, buss, hyra bil, ta taxi eller gå. Valet är ganska enkelt: jag åker med Östgötatrafikens pendeltåg. Östgötatrafiken är stora här i länet. Möjligen har de någon slags monopolställning. Skulle någon annat bolag transportera mig till Linköping snabbare, bekvämare och billigare skulle jag använda det bolaget. Nu finns inte det, men jag gnäller inte över kommersialism eller monopolism för det. Tvärt om. Jag vet att i dagsläget är det Östötatrafiken som kan se till mina behov på ett tillfredsställande sätt. Tror jag att Östgötatrafiken agerar storebror och har någon dold agenda för mina resvanor. Nej. 🙂 Vackert så! Samma sak är det med CS Library och Axiell Arena. Om någon aktör kan utföra en tjänst bäst, bör denna aktör få förtroendet att göra det också, oavsett om det är en ”kommersiell byggsten” eller inte. En liten brasklapp är Google som brer ut sig oroväckande på en mängd möjliga och omöjliga områden.

//BloggNisse

Så mikrobloggar bibliotekarier

Två skotska forskare har undersökt över 300 bibliotekariers mikrobloggande i allmänhet och Twittrande i synnerhet. Resultatet redovisas i artikeln ”From triviality to business tool: the case of Twitter in library and information services delivery” som publicerades i Business Information Review, 27(3).

//BloggNisse

Fråga en Nobelpristagare direkt och bibliotekariens roll som informationsförmedlare

Nu kan allmänheten via You tube och Facebook , ställa en fråga till en Nobelpristagare. Tyvärr är det bara vissa utvalda frågor som besvaras av pristagarna i december, men man får vara glad för det lilla. Detta tycker jag visar några av IKT-samhällets positiva aspekter: direktkommunikation, närhet, jämlikhet (alla kan komma till tals), ”power of the crowd” och enkelhet i kommunikationen.

Detta får mig också att reflektera över min roll som bibliotekarie/informationsspecialist. Vad är det jag i egenskap av biblioteks- och informationsvetare kan, som inte gemene datorvane man kan göra bättre? Peter Alsbjer, länsbibliotekarien i Örebro, berör delvis frågan i ett utmärkt inlägg om Fråga biblioteket/Bibblan svarar.

Kanske är det så att bibliotekariens informationsförmedlande roll i dag består i att vara ett slags trafikpolis på de elektroniska motorvägarna och visa de som färdas där på rätt infarter (Källkritik, Här hittar Du vad Du söker), snarare än att vara eller utge sig för att vara, Oraklet i Delfi? Har man som bibliotekarie specialistkompetens i något ämne, kan man ju med fördel skriva en blänkare om detta på Wikipedia och direktförmedla sin kunskap. Annars skall man nog låta bli att försöka veta mer än sina låntagare som med största sannolikhet besitter bättre grundkunskap i ett visst efterfrågat ämne än den aktuelle bibliotekarien. ”The power of the crowd” och det sociala nätverkandets samlade kunskap får aldrig underskattas.

//BloggNisse